På måndag är det äntligen dags för vet då!
Har bollat alla tankar inom mig o r d e n t l i g t. Mina tankar vandrar ju lätt iväg alldeles för långt men jag bestämde mig att jag får inte tänka så mycket förrän jag vet svart på vitt. Och jag tror det är hennes artros som spökar. Det är ju inte kul det heller, absolut inte, men i jämförelse med andra tankar är det lättare.

Det är bara frågan vad mer man ska göra för att hon ska ha ett smärtfritt liv då hon redan simmar, har vissa begränsningar i motionen, får diverse kosttillskott(grönläppad mussla, nypon, msm, omega 3, b-vitaminer, gurkmeja) osv. Funderar på carthrophen (stavning?) framförallt, vet flera som har fått väldigt bra resultat och andra inte alls. Men det är värt att testa helt klart. Jag upplever henne inte som sjuk sjuk, utan mest att hon är rejält stel emellanåt och nu att hon blivit rätt smal och tappat en del muskler - men det beror på att hon knappt fått vara lös på en månad tror jag. Hon är glad och rätt pigg och äter maten varenda mål, vilket hon inte gjort innan. Hon hittar på hyss för hon är lite uttråkad och hon tigger om att få träna, men det får vänta tills vi har en plan.
Som sagt, jag tror inte att det är något jätteallvarligt eller så, eller jag tillåter mig inte tro det. Men mitt undermedvetna bearbetar det här fullt ut och flera nätter har jag drömt riktigt läskiga mardrömmar där jag sen vaknat hysterisk... Men som sagt, hon borde vara mycket sämre om det var något jätteallvarligt!
Mitt lilla lilla hjärta, jag vill bara att du ska få leva fullt ut utan smärtor!