Idag har det varit en mer rastlös Lycka som piper och moffar för att hon vill komma ut ur sin avgränsning. Hon går ännu bättre idag så jag antar att smärtan avtar mer och mer för henne. Hon får ju smärtis en gång om dagen också förstås. Det gäller att matten tänker till ordentligt och är med till 100 procent så det inte blir hastiga rörelser eller så för hon är pigg!

Jag kanske skrev det tidigare, men det tåls att nämnas igen, jag är GLAD att hon hade vilat i fem veckor innan op, för om det är jobbigt nu så hade det ju varit katastrof annars! Lilla pluttan!

Jag och Doris var på en långpromenad med grannen och det var skönt att komma ut och röra på sig! Det har ju blivit lite sämre med den varan sista veckan. Doris var också glad att få ha sin matte (o grannen förstås) för sig själv och myste nöjt <3

Det gäller ju att inte glömma bort henne, det blir ju lätt så i början när den skadade tar så mycket mer tid! Men det måste få vara så, och hon är ju med hela tiden förstås, lilla gumman.

Lycka fick en ny sele idag som ska underlätta att bromsa henne och att lyfta henne lite i fronten när vi ska upp och ned för "rampen" utanför porten. Fin faktiskt :)

Nu är det dags för sista pinken och sen blir det sova förhoppningsvis håller Lycka med och sover hela natten hon med :)

Benet är som ni ser svullet, men även det blir bättre dag för dag! Imorgon ska vi ta bort plåstret över stygnen!

Nya selen från RuffWear 

Då var första benet opererat på lilla Lyckisson och det har gått bra! Det var en del trasigt inne i armbågen men ledytorna var fina så prognosen ser god ut om rehab och så funkar som det ska   

Vilken liten krigarprinsessa jag har! Se bilden på hur der såg ut i leden! Mitt hjärta blöder när jag ser det, men nu kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.

När vi hämtade henne höll jag på att börja gråta när vi såg henne, så halt och fortfarande så medtagen av narkosen så hon ville bara ligga ned och sova. Då kan jag ärligt säga att jag undrade vad sjutton vi utsatt henne för! Men redan i morse vid halv sex så gick hon redan mycket bättre på benet och det blir bara bättre hela tiden! Så skönt! Jag får redan bromsa henne på "promenaderna" (små små korta rastningar) för hon vill gärna speeda på.
Jag har en känsla av att det blir bra det här, jobbigt kommer det absolut att bli, men blir hon bra så kommer det vara värt det flera ggr om!

Lite bilder:

Tappra lilla tjej! Och hon har ändå aldrig varit riktigt halt utan bara ordentligt stel... Det är tur att man är uppmärksam på sina djur även om folk omkring sagt att man är nojig och överdriven..   
Hon är rätt svullen, men det kommer gå ned om några dagar 
Sötaste söta weilerunge!

Nu har Lycka fått sig ett bad med descutan inför morgondagens op!

Inte helt uppskattat ;)

Då har vi tävlat även idag!
Idag är jag nöjd över platsen, linförigheten och ställandet, resten kan vi lägga åt handlingarna! Hon la sig inte på läggandet, hon tog inte apporten för hon var så nyfiken på boxern en bit från plan, på hoppet så började hon nosa bakom mig istället för att sätta sig fot (vilket många hundar gjorde i de olika klasserna!) Inkallningen laddade hon som tusan och använde mig som stoppkloss, tandvisningen reste hon sig på...

Jag är inte så missnöjd med tävlingsresultatet i sig, även om det såklart skulle vara kul att fått det sista 1 priset till LP1, utan jag är mer besviken på att vårt samspel inte funkar som det ska riktigt! Visst, jag blir ju lite nervös och hon läser ju mig som en öppen bok, men vi måste jobba lite på relationen helt klart. Jag vet inte riktigt hur, så det får jag ta och klura ut. Vi har en bra grund, det har vi, men jag vill tighta till den, och just att hon inte "ska bara" innan hon gör det jag säger. Jag vet att jag är sjukt dålig på att vara konsekvent...

Det va en tjej dock, helt okänd för mig, som kom fram och berömde mig för hur fint jag jobbade med min hund - det värmde otroligt mycket! :) Tänk vad snälla enkla ord kan få upp humöret!

Nu har vi inga mer inplanerade tävlingar, tjejerna ska löpa inom ett par veckor om de löper som de ska. Jag ska strukturera upp träningen lite mer, kanske ta någon lydnadslektion för att få lite mer inspiration i tävlingslydnadsträningen - men framförallt jobba på vår relation. Jag vet att jag har en bra hund, självklart med både fördelar OCH nackdelar. Det gäller för mig att klura ut hur jag ska locka fram det allra bästa ur just Lycka (och självklart Doris med!!)

Mina fina tjejer, jag älskar er så mycket!