Då var första benet opererat på lilla Lyckisson och det har gått bra! Det var en del trasigt inne i armbågen men ledytorna var fina så prognosen ser god ut om rehab och så funkar som det ska   

Vilken liten krigarprinsessa jag har! Se bilden på hur der såg ut i leden! Mitt hjärta blöder när jag ser det, men nu kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.

När vi hämtade henne höll jag på att börja gråta när vi såg henne, så halt och fortfarande så medtagen av narkosen så hon ville bara ligga ned och sova. Då kan jag ärligt säga att jag undrade vad sjutton vi utsatt henne för! Men redan i morse vid halv sex så gick hon redan mycket bättre på benet och det blir bara bättre hela tiden! Så skönt! Jag får redan bromsa henne på "promenaderna" (små små korta rastningar) för hon vill gärna speeda på.
Jag har en känsla av att det blir bra det här, jobbigt kommer det absolut att bli, men blir hon bra så kommer det vara värt det flera ggr om!

Lite bilder:

Tappra lilla tjej! Och hon har ändå aldrig varit riktigt halt utan bara ordentligt stel... Det är tur att man är uppmärksam på sina djur även om folk omkring sagt att man är nojig och överdriven..   
Hon är rätt svullen, men det kommer gå ned om några dagar 
Sötaste söta weilerunge!

Nu har Lycka fått sig ett bad med descutan inför morgondagens op!

Inte helt uppskattat ;)

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer kunna springa fritt utan smärta igen, fina älskade hund!

Det var inget roligt besök på Strömsholm och lilla hjärtat har ordentlig artros i båda armbågarna och troligtvis också lösa benbitar... Prognos osv går inte att säga något om förrän man gått in och kikat i leden via titthål så på torsdag (TACK för att det fanns en återbudstid!) så börjar vi med den vänstra armbågen för den var värst drabbad. Det är ungefär lika på båda enligt röntgen. Hon har ju mest varit ordentligt stel, aldrig riktigt halt, med det förklarade Lennart genom att hon har liksom ont på båda sidorna och då är det mycket svårare att upptäcka då de liksom inte haltar på samma vis då. Hon är spänd som en fiolsträng i musklerna runt fronten och det kommer väl av att hon går och spänner sig och kniper med armbågarna... Efter hon fått lugnande (inför röntgen) och uppvakningssprutan och vi var ute och kissade då gick hon jättedåligt i fram :( Nog för att hon fått det lugnande, men det var inte vinglighet man såg utan ren smärta. Stackars älskade hundunge!

Jag hoppas det ska vara en god prognos för vår lilla tjej så att hon kan leva ett fullgott hundliv utan smärta. Tävling och så struntar jag fullkomligt i, bara hon får må bra. Det kommer vara väldigt jobbiga månader vi har framför oss, men förhoppningsvis är det värt det i slutändan.

Det är tur att hon är i god form, vet tyckte hon var välmusklad och för att ha vilat fem veckor så är hon ju verkligen det, men så som hon är i toppform då är hon ju grymt välmusklad. Jag har nog mycket att tacka att jag varit extremt noga med hennes vikt och motion, det är säkert därför hon ändå varit så pass "fräsch" (fast ofräsch då...) som hon varit också. Och allt vi gjort genom simning, vibb, kosttillskot osv.

Håll tummarna för Lycka är ni snälla, det bara måste bli bra det här, det finns inget annat!

På måndag är det äntligen dags för vet då!
Har bollat alla tankar inom mig o r d e n t l i g t. Mina tankar vandrar ju lätt iväg alldeles för långt men jag bestämde mig att jag får inte tänka så mycket förrän jag vet svart på vitt. Och jag tror det är hennes artros som spökar. Det är ju inte kul det heller, absolut inte, men i jämförelse med andra tankar är det lättare.

Det är bara frågan vad mer man ska göra för att hon ska ha ett smärtfritt liv då hon redan simmar, har vissa begränsningar i motionen, får diverse kosttillskott(grönläppad mussla, nypon, msm, omega 3, b-vitaminer, gurkmeja) osv. Funderar på carthrophen (stavning?) framförallt, vet flera som har fått väldigt bra resultat och andra inte alls. Men det är värt att testa helt klart. Jag upplever henne inte som sjuk sjuk, utan mest att hon är rejält stel emellanåt och nu att hon blivit rätt smal och tappat en del muskler - men det beror på att hon knappt fått vara lös på en månad tror jag. Hon är glad och rätt pigg och äter maten varenda mål, vilket hon inte gjort innan. Hon hittar på hyss för hon är lite uttråkad och hon tigger om att få träna, men det får vänta tills vi har en plan.
Som sagt, jag tror inte att det är något jätteallvarligt eller så, eller jag tillåter mig inte tro det. Men mitt undermedvetna bearbetar det här fullt ut och flera nätter har jag drömt riktigt läskiga mardrömmar där jag sen vaknat hysterisk... Men som sagt, hon borde vara mycket sämre om det var något jätteallvarligt!
Mitt lilla lilla hjärta, jag vill bara att du ska få leva fullt ut utan smärtor!

Vi väntar på Lyckas provsvar och på att tiden ska gå lite fortare så vi kommer till strömsholm någon gång!  Hon blir inte bättre av vila, snarare blir hon mer stel, så ja antar att det är artrosen som spökar. Så koppelpromenaderna får hon gå, jag begränsar inte dem nu, det är hennes dagsform som styr dem och hur hon mår eferåt, men inget lösspring eller träning, både hon och jag saknar det enormt! Hon är ju inte jättedålig, då hade jag inte väntat på specialisttiden, men hon är ofräsch i kroppen, stel och i kanske var fjärde femte steg haltar hon till, jag märker också skillnad då hon går på grus, hon har ju haft några såna här perioder innan, och då har vi varit hos veterinär och Stefan Rosén och hon har blivit bättre. Och senaste halvåret har hon varit jättefin i kroppen och på som tusan i träningen, vilket är sisådär när hon är som hon är nu, men det är ju inte märkligt, är man inte 100 så är man inte! Nu vill jag dock veta hur det är ställt med artrosen och om det är något annat som spökar för henne. Nu vill vi få reda på vad som spökar, åtgärda det och sen kunna ha roligt igen! Just nu känner sig matten bara som en enda stor bromskloss och det är inte roligt alls! Men det blir bättre, det bara måste det!

Doris är pigg som en spigg och vi tränar på :) Hon har ökat på simningen och får nu simma 20 minuter i sträck - hon älskar det! Löper gör de båda!

Några bilder från Instagram:

Mattes linslusar!

I somras - åh vad jag bara vill dra ut på en låååång skogspromenad med båda mina tjejer lösa och hela!

Skogsrastning för några veckor sedan - underbara Doris!

Lycka provar vibben för första gången efter simningen - lite skeptisk men inga konstigheter sa hon och nu drar hon in till den, min lilla skruttunge!

Tha MAN! ;) Isac, världens ballaste kisse!

  Här är det tyvärr stiltje, både i bloggen och rätt mycker i livet med.

Lilla Lycka är stel i fronten, och har vila. Vi ska göra en utredning på henne på Strömsholm för att se vad denna återkommande stelhet kommer ifrån! Imorgon ska vi ta fästingprover och lite andra prover för att kolla hennes värden, fästingsjukdomarna för att det kommer ortopeden vilja, vi har ju kollat innan när hon haft samma symptom och det har inte varit något då, men men lika bra att kolla. De andra värden dels för att se hur hon mår förstås men också då hon tappat vikten lite fort. Jag håller ju mina brudar smala så det märks fort när det händer nåt med vikten. Det kanju också vara att det inte alls blir lika mycket karameller (läs köttbullar osv) som vanligt då vi inte tränar någon lydnad. Men men, lika bra att checka läget. Ska även boka in en tid till kiropraktor.

Så vi har rätt trist!

Doris får ju förstås träna och busa som vanligt! Har tänkt att jag måste komma igång med hennes lydnadslydnad. Husse är inte intresserad av den biten, utan mer bevakningen och spåret. Så jag och lilla Dos tränar på lite smått, jag ska inte gå för fort fram och med henne är det väldigt viktigt att jag är på bra humör när vi tränar, annars tycker hon det blir jobbigt. Men vi har kul, fina lilla hoppjerkan och jag.

Så det var en liten uppdatering iaf, ska försöka få lite liv i den här bloggen iaf!

Idag har jag varit behjälplig på 4H och hundarna har fått vara med!

Det blev ett studiebesök till en annan 4Hgård och vi tittade på gården, på djuren och grillade korv - jättemysigt! Hundarna var med och skötte sig exemplariskt och de var mycket nöjda över att barnen mer än gärna klappade och gosade med dem. När vi grillade så var de vääldigt sugna på korven, men väntade snällt tills de fick små smakbitar, de kan bara de vill!

Då vi hade lite tid över på hemvägen så stannade vi till i skogen och så fick småtjejerna springa och gömma sig och hundarna leta upp dem - roligt för alla!

En mycket lyckad utflykt för alla inblandade :) Och lyckos oss fick sällskap av Eva och Ezzi på en promenad innan vi åkte hemåt, så vi är väldigt nöjda :)

Lite blandade bilder från mobilen:

Det är s j u k t mycket i skolan just nu och runtomkring så bloggen har ännu lägre prio än vanligt. Det har inte heller varit jätteflitigt på hundfronten.

I helgen träffade vi dock delar av träningsgruppen på Knivsta Bk och vilken toppenträning det blev! Det var jag och Lycka (Doris och husse var i Dalarna och stängde sommarstugan för i år i helgen!) Zandra och Zegra, Kattis och Nemo o Eos och så Eva och Mira. Sen var det en hel del andra som tränade så det var full aktivitet på plan - roligt!

Det har ju gått lite troll i vår ruta - antingen superbra eller inte alls, det är vår melodi med det mesta i början. Jag testade att klicka rutan, från lite olika avstånd sa jag rutan (hon har förstått det ordet bra) ( stod inte på full längd) och hon sprang in alla gånger och så fick hon klick mitt i. Det funkade bra och kändes bra, hon hade en härlig förväntan och hon fick tänka lite mer aktivt själv vilket är nyttigt för henne. Jag måste få till "Stanna" kommandot när hon är framför mig bara, hon hajar inte riktigt det helt plötsligt. Men så har ju matten varit kass på att träna det, så det är ju inte så konstigt.

Sen kommer jag inte ihåg riktigt vad vi gjorde, men en del fritt följ och så ljuvlig hon är i det nu allt som oftast! Sen blev det iaf vila och jag tittade på de andra eller kollade lite tänder på lille Eoskillen som snart ska göra debut i ringen, fem månader är han och alldeles ljuvlig!

Nästa pass så blev vi kommenderade genom tvåan av Kattis (jag belönade vissa moment med godis eller kamp, andra som på tävling. Nu kommer jag inte ihåg precis hur ordningen är, vi gjorde den tävlingsmässigt, men jag kan ha fel ordning när jag skriver här nu!

*Fria följet - som sagt, hon är ljuvlig där! Hon hade nåt snett sitt och hon sneglade till två gånger på en pudel och dens matte som busade vid sidan av oss, men var direkt med mig igen när jag harklade till. Det är en sån härlig känsla när träningen går bra, det är absolut en av de b ä s t a!

* Läggandet - härlig framföring, inga tendenser alls till att sacka eller så, dock var läggandet något segt. Vi gjorde en gång till och då var det snabbt och fint - duktig tjej!

* Inkallning - hon har bra stadga, jättebra fart, dåligt broms ;) Sa fot några meter före och svängen blev marginellt tightare, men där får vi träna mer. Hon använder ju gärna mig som bromskloss, eller så hoppar hon sista biten och hamnar bakom innan hon kommer in i position. Back to basics!

* Rutan - där gjorde vi bara så som jag tränat, inte tävlingsmässigt. Men lite längre avstånd, 7-8 m kanske? Gick bra!

* Apportering - SÅÅ nöjd! Hon tjuvade inte, grep bra och kom in fint i position på rätt sida! Underbart! Hon har ju gärna tjuvat förut nu sista tiden, och när hon kommit tillbaka helst gått runt mig? Men det hade trillat ned iaf för då, härligt :)

Hoppet - Inga konstigheter, hon var vääldigt sugen på att hoppa dock så näästan ett tjuv innan vi ställt upp oss, men lyssnade fint på mitt kom!

Fjärren - Kortare avstånd och något dubbelkommando (nu har det helt fallit ur skallen var) men hon är stabil i sin position iaf, flyttar inte fram alls.

Får vi till rutan och fjärren mer säkert så känns det inte omöjligt att starta tvåan faktiskt. När Mia som vi kursade för, sa första kurstillfället att "ni ska kunna starta tvåan i slutet av oktober!" så kändes det verkligen oöverstigligt. Men inte nu, inte alls! Härligt att matten ibland kan tänka positivt istället för att bara nedervärdera sig själv och sin hund ;)

Det blev även platsliggning och så provade vi vittringen som helt moment för första gången och det gick långt över förväntan! Nosa igenom och ta rätt pinne båda gångerna - underbara hund!

Idag har vi varit på en roadtrip med bästisarna med bland annat en promenad runt drottningholm som avslut- mycket mysigt!